En mammas spruckna hälar

När jag var, låt säga 14 - 15 år sådär, så irriterade jag mig, eller nej jag störde mig på att mamma alltid hade så spruckna hälar. Alldeles vitfnasiga med ordentliga sprickor i. Lite som en öken. Min ståndpunkt var att hur svårt kan det vara att peela lite? Smörja lite? Helt enkelt ta liiiite tid i anspråk för att se över sig, så man inte måste gå med sådär pinsamt ovårdade fötter!?!
Detta inlägg kan således ses som en offentlig ursäkt för min störning. Nu vet jag bättre och beundrar min mor som endast lämnade sina hälar till sitt grymma öde - här är det kroppsliga förfallet totalt (och vete sjutton om det mentala inte är ganska illa däran det med!).

Osynk

Åh vad jag har massa saker att skriva, men att blogga är just nu punkt 6314 i prioriteringsordningen och jag verkar aldrig komma längre än punkt 5 (7 om jag är hysteriskt effektiv och barnen sover synkat). Nåja. Kanske skrivs det ett fantastiskt inlägg imorgon. Idag bjuds det allafall på en (mindre fantastisk) bild på när I sköter om sina kryddor (spontant infall efter en tur på bilen som ni även kan beskåda höger bakskärm på).