Tjingtjong

I fredags var jag minsann på firmafest (eller vad det heter när firman är ett landsting). Det var så attans kul att träffa mina arbetskamrater och så attans kul att dricka vin med mina arbetskamrater. Jag hade naturligtvis tänkt att det skulle bli en mycket tidig kväll, att jag skulle gå hem direkt efter maten och såklart stannade jag till efter midnatt. Bowlade och var superdålig fastän att jag minns mig som en riktig talang från högstadietidens obligatoriska prova-på-bowling-och-andra-sporter. Sammantaget en kul kväll. Sammantaget en lite jobbig morgon som följde.

Sedan städade vi inte alls noga och åkte till barnens farmor och farfar trots att E hade feber. Stackarn har haft 39 graders feber sedan i lördags och jag tror faktiskt hon har har haft två kruppanfall fast jag inte begrep vad det var (jag kan verkligen inte förklara hur det var, hon liksom host-väste baklänges och fick inte luft och försökte skrika). Nu tror jag dock att det vänder och hon blir bättre, annars får vi kanske kolla upp det.

Sabotör

Du har ett intressant arbete. Stimulerande och ibland utmanande. Varierande uppgifter och relativt stor frihet. Du är chefens absoluta favorit och får ofta beröm och uppmuntran.
Så kommer det en ny medarbetare till din avdelning. I början måste den läras upp och du tycker ärligt talat att den är väldigt inkompetent. Men chefen har stort överseende med den nyas alla tillkortakommanden och ägnar mycket tid och engagemang åt att hen ska känna sig som en i gruppen och utvecklas.

Så börjar det bli tröttsamt. Den nya rent ut sagt förstör för dig. När du kommer på morgonen ligger hela gårdagens arbete omkullkastat på golvet. Den nya tar ingen hänsyn, kan komma in till dig och välta ner allt du har framför dig och sedan masa sig därifrån, skrattar när din struktur rasar, stirrar när du gråter. Lunchrasten förstörs av nyas skrik och gap och ibland går hen till rent handgriplig attack mot dig. Chefen visar ingen förståelse och hävdar att ni alldeles snart är på samma nivå och att samarbetet kommer utvecklas. Att det fina med att den nya raserar allt är att du kan bygga upp det igen.

Tja, lite så måste det ju vara när E dregglande närmar sig Is enorma lego-branstation-med-stall-och-sovrum-och-trädgård.

Fokus

Jag håller på med en grej, ett litet projekt, som jag är så inne i. Men nu har det blivit komplikationer och jag blir galen! Inget får förstöra den spikraka vägen mot målet. Grrr.

Om en pojke

Det här är till M (och alla andra förstås)

Sommaren 2008 blev jag gravid, oplanerat. Jag upptäckte det 4/7, på arvikafestivalens andra dag. Håkan Hellström och Go!Team och Robyn. Vi sa att vi skulle prata mer om det sen, när vi var själva. Sen blev vi glada och det var magiskt att det skvimpade runt ett hallon som skulle bli en bebis, i min mage.
Jag mådde apa och kräktes dygnet runt och inga mediciner hjälpte och jag kunde absolut inte jobba och låg bara hemma och stod inte ut med lukten av köksbordet, T, mig, tvättmedel eller mat. Ungefär vid ultraljudet i vecka 18 började jag kunna leva lite igen. Jag började jobba. T fotoshoppade ett julkort som var ultraljudsfotot med en tomteluva på bebisen. Det syntes på magen och jag berättade för mina patienter som säkert undrat varför jag varit borta.

Så en dag i november hände det, alla kollegor hade redan gått hem och jag skulle bara kissa. Jag tyckte att jag liksom kissade lite innan jag började kissa. Spontant tänkte jag att det var vattnet som gick, men det kom inget mer. Då gick jag till mitt rum och ringde kollega H som ännu inte hunnit ända hem. Hon skulle ändå och handla så hon kunde komma förbi. Jag la mig på min brits och lyssnade på bebisens hjärta som tickade finfint. När H kom i dörren reste jag mig från britsen och då forsade vattnet.

Jag la mig på britsen igen och vattnet rann ner på golvet och blev en stor pöl. Jag ringde T och H ringde en ambulans. Jag minns att jag tänkte att det var synd att jag var barnmorska för jag förstod hur oerhört dåliga odds det var.

Sedan blev jag inlagd och kunde bara vänta och hoppas. T fick inte sova hos mig, han sov hos sin moster en kort bit därifrån. Jag minns de där dygnen som ett töcken, bebisens sparkar inne i magen gav mig ångest. Skulle den dö ville jag inte att den skulle kämpa och försöka leva förgäves.
Så kom värkarna. Bebisen sparkade och värkarna kom. Det var natt och jag visste inte hur lång tid det skulle ta. Barnmorskan sa att det kunde ta lång tid. Jag undrade hur ont det skulle göra. Tillslut ringde jag T, men fastän att han cyklade som en tok så hann han inte dit. 

Det var en liten pojke och han var världens finaste och perfekt och ögonbryn och naglar och små små bröstvårtor och allt var jättebra, om han bara inte varit död. Fast han försökte andas och sprattla. Och jag höll honom och T kom och allt var overkligt. 

Och sen fick vi åka hem och det var tomt i magen och lägenheten och överallt. Och jag tapetserade och bäddade en liten kartong och åkte till Karlstad och lämnade den så bebisen inte skulle ligga hårt på vägen till obduktion i Uppsala. När jag mötte någon bytte jag trottoar för jag började gråta såfort jag skulle berätta, oavsett om folk visste vad som hänt eller trodde att jag var gravid ännu. Efter tre veckor började jag jobba och ibland var det tufft att träffa gravida och bebisar hela dagarna. Jobba på dagen, gråta på kvällen.

Det blev jul och jag grät och ville bara vara gravid igen. Med samma bebis i magen.
Sen blev jag gravid igen, nästan direkt. Fast inte med samma bebis. Men det räddade mig. När det magiska datumet då bebisen skulle ha fötts kom, kunde jag fokusera på nya bebisens sparkar, på årsdagen för hans födelse (och död) hade jag en levande bebis att ta hand om - hade inte det hemska hänt så hade inte I funnits. Men en liten stund ibland tänker jag på den lilla pojken. Så sorgligt.

Vårvindar friska

Idag blåste det vårvindar tyckte jag (i motvind kunde de dock lätt förväxlas med isig februariblåst) och det var ganska ljust när klockan var 17, nu ni, nu blir det vår!
Och, nu ska jag gå ner till källaren och pyssla med finishen av tvättstugerenovering om T bara kan hjälpa mig möblera omkring den sabla mangeln samt pyssla lite projekt som jag längtat efter.

*Då går jag ner i min källare där lever jag sällare*
(höhöhö)

Hej världen

Dagis ringde och bad oss vara hemma, de har sjuk personal och ingen vikarie. Jag älskar att de gör så! Så snällt mot de barn som inte har föräldralediga eller arbetslösa föräldrar. Och snällt mot de pedagoger som inte är sjuka. Så idag kanske vi ska gå till biblioteket. Jag skulle förresten så gärna vilja ha en gammal sulky. En Emmaljunga Dennis (det ni, en nörd är jag) från 80-talet. Allra helst med röd klädsel men...det får väl kanske finnas måtta på önskningarna.

På väg

Tvättat, tränat lite, köpt och kokat nappar, fixat viktiga saker. BRA!
Nu måste jag bara sova med.

Måndag hela veckan?

De där dagarna när jag bara vill vara själv och ägna mig åt mina egna saker och inte torka snor och bajs, och mosa bananer och rita drakar fast jag hela tiden visst ritar fel och plocka i och ur diskmaskinen och leta nappar och övertyga om att någon visst behöver sova lite och blåsa på tår och armbågar och plocka upp leksakerna till förbannelse och byta nerdregglade tröjor och svara på varför-frågor och räkna timmar tills T kommer hem och avlastar mig, de dagarna, duggar tätt nuförtiden.

Det händer aldrig något roligt

Alldeles nyss, faktiskt ännu, tjafsar vi om vad vi ska göööööra idag. Vi har några förslag, lite halvhjärtade. Åka till Ts föräldrar, vara hemma och röja huset, åka till slalombacken, hälsa på pappa. Ungefär så. E har dock inlett förkylning nr 74556738746 och är därför inte helt lämpad för att frysa i en pulka i en slalombacke. Jag är mest sur.
Hela min ståndpunkt är ungefär det händer aldrig något roligt för mig.
Jättetråkigt. Och naturligtvis fel inställning. Det är ju jättejobbigt att behöva ta ansvar för att det händer något roligt...!

Mittvoch

Innan jag blev sjuk så tänkte jag att
Jag tror inte jag blir sjuk nu, för jag har inte tid och ork att vara sjuk nu.
Tror även att jag lite hastigt tänkte att jag tränade bort eventuella virus. Så var det inte (va? om jag verkligen är sjuksköterska? -jodå, lite emellanåt). Men sjuk är jag. Eller, inte så illa men hej så långsamt det går över.

Hittills idag: jag å barna gick till Erikshjälpen och fyndade rumpan av oss faktiskt. Jätteroligt (fynda) och jättejobbigt (gå dit på alla oplogade vägar och ännu värre gå hem på alla oplogade vägar och övertyga I om att vi aaaaaalllldeles strax skulle vara hemma).
Nu lagar jag torsk. Nä, den lagas i ugnen, jag sitter ju här. Men allafall så känns det som att synda när jag säger att vi ska äta torsk. Knasigt, för det går ju bra, den är inte hotad längre. Hurra!

Motorsågsmassaker?

Nu ska jag strax iväg på min förutnämnda körkortsgrej. T har just kommit hem. Det blir ofta lite lätt rörigt i överrapportering av läget på golvet. Vi försöker överrösta barnens ljud (berättelsen om törnrosa och en klåjn, skriken, duploskramlandet, klämtettfingervrålet, gåstolens helvetesmusik, och Es DAHH!) och meddela varandra vem som ätit vad och när, vart det finns rena strumpor, hur mötet gick, när E sov och borde sova igen och sådär...
Och då....mitt i infernot...frågar I om hon kan få se på Sagan om ringen!?!
I är tre och ett halvt år. Det är inte som att det kan vara the shit på hennes dagis. Det är naturligtvis hennes far som inte kunnat låta bli. Och detta ska bli kvällens samtalsämne kan jag lova. Kontra med lite the Ring?

Klåjnen luknar benisn

I kan inte säga clown (klaon), hon säger klåjn, så himla fint!

Förnedringsintroduktion

Idag ska jag gå en introduktionskurs för körkort, det är ett jättekonstigt namn på kursen som alltså handlar om att jag och syster L ska få veta saker vi måste få veta för att hon ska få övningsköra med mig. Eller, det är väl jag som ska övningsköra. Det ska bli tråkigt med kurs men trevligt att kunna övningsköra.
Och, det är så dumt, jag har liksom fått en blockering som gör att jag verkligen verkligen inte kommer mig för att ringa körskolan och boka lite körlektioner. Men jag fortsätter fantisera om att ha ett körkort i sommar. Så frän jag skulle vara. Åka och handla lite jordgubbar, kanske ta en tur och bada, hälsa på folk...

Att skapa och vara

Åååååååhhhhhhh, alla projekt som skriker att de vill bli gjorda! De gråter och tittar bedjande på mig så fort jag går åt deras håll. Jag skäms lite och blir samtidigt irriterad; -jaaaaa, jag skaaaaaa! Men jag hinner ju inte nu ser ni väl och jag är faktiskt sjuk med!! Sluta!!
Buhuu. Jag vill, men måste prioritera bort dem lite. Sen, ska jag.

Håret

Mitt hår faller av. Det rasar av. Hår i hela huset, min kudde är full av hår varje morgon, sitter jag i soffan blir den hårig, E har händerna fulla av mitt hår, duschen vill ni inte veta.
Jag måste ha det i tofs, allt annat är uteslutet. Jag blir liksom lite ångestfylld av mängden hår som lossnar från mig.
Det var ungefär likadant när I var ungefär lika stor som E är nu. Jag tror att det är hormonellt. Och jag är inte orolig för att det inte ska växa ut, men kul är det verkligen inte. Opraktiskt och fult. Blä.

Att lägga ut bilder på hår kanske är äckligt? Detta är i alla fall borstning nr 3 och det är minst lika mycket varje gång!

Honungsvatten

Om man spenderar en helg med att vara förkyld så känns det som att den helgen inte fanns, det blir ingen helg. Som två veckor på varandra. Det är väldigt väldigt tråkigt. Fast såklart, om jag vore förkyld mitt i veckan skulle det ju innebära att vara sjuk och samtidigt släpa runt i hemmafrueriet, och om jag tänker på det kanske helgen var ett rimligt pris ändå.

Nu ska vi åka pulka. Eller, jag ska väl stå och frysa och snora bredvid.

...och det snöar...

Fredag. Det har varit lite sorgligt senaste tiden, flera fina människor, som jag inte kände så väl men tyckte om ändå, har gått bort. Döden döden döden.
Annars...jaa...jag och T håller på att bli förkylda. Samtidigt. Tråkigt men väntat - barnen är väl på sin 5408625:e omgång. Jag håller mig fast i tanken att bara det blir vår blir allt lättare och roligare. Roligt är i allafall sushi ikväll (jag tror att jag snart på egen hand skulle kunna se till att sushistället går runt). Nu ska jag dock fortsätta tjafsa med T om vem som är sjukast (jag!) och således borde slippa göra någonting alls mer idag och faktiskt ligga i soffan och serveras apelsin skuren i bitar på ett fat.

Beach 20...35?

Det blev lite stiltje här kanske ni tycker...
Det kan hända, men ni kanske inte trodde att jag blivit invalidiserad!?! Jag var, i söndags (jaa, söndags. 3 dagar sedan) och körde lite bodypump. Det har jag inte gjort på...flera flera år. Men jodå, takterna satt i. Jag såg förvisso ut som ett skämt, ni vet man ser sig i spegeln och vill lägga sig ner och skratta (alternativt gråta jättemycket). DOCK; i måndags och igår var jag gravt handikappad. Jag skulle t.ex. rusa ner och göra välling till E mitt i natten. Rusa? hahahahahhahahahaha. Jag har stapplat, svurit, haltat, gnällt och jämrat mig. Att sätta mig på en stol har varit ett stort projekt. Nu är jag bättre, nästan bra.

Drömmen om att äga...

Jag har fullkomligt snöat in på att jag måste hitta två dockvagnar. Absolut allra helst ska det vara Sjöholms Värnamo; en blå och en röd. Sannolikheten att jag lyckas utan att jag samtidigt försätter mig i personlig konkurs är minimal. De som tänker att de ska sälja den gamla dockvagnen är 1. Någon som vet att de kan få fina pengar för den 2. Någon som bor i Ståckhålm.
Således måste den suktande Värmlänningen både betala stockholmspriset och frakten till skogen. Om hon ens har en chans på Blocket (då måste man ju vara som en hök och jag är varken snabb eller skarpsynt).
Nåja. Sanningen är ju att det inte är särskilt bråttom för ungarnas skull, det är ju jag som tycker det vore kul. I gillar förvisso sina dockor (Mollyn, Pia, Marie och Nils) men bäddar gärna ned dem i vad som helst. Hon verkar inte alls ha begäret efter en Sjöholms Värnamo. Och E...tja...hon kan ju inte ens gå särskilt bra med en gåvagn så...

Fint

Åker bil med min familj, barnen sover och jag och T lyssnar på knife. Bra liv.

Fräsig Fredag

Idag ska vi gå till öppna förskolan tänkte jag. Vi har dock inte fått på oss kläder ännu och E gör ett litet sov just nu. Vi får se hur det går.

Bra saker just nu:

• Det blir ljusare, det blir varmare (ok inte just idag), det är snart vår, hurra!
• Snart har T sportlov, och sen är det snart påsklov och sen är det iallsindar snart sommarlov!
• Det är Fredag, jag och min  moderna kille ska äta sushi ikväll.
• Jag har nya springskor, nu ska det bli springa av.

Sämre saker just nu:

• Jag tappar mitt hår. Jag gjorde det ett tag efter att I kommit med och det var inte på smått vis. Så, jag räknar med en i det närmaste flintskallig sommar.
• Huset måste städas, det är inte på gränsen, det är helt klart över gränsen. Kanske kan vi göra så att T tar barna och går ut någonstans efter jobbet så kan jag mocka. Eller tvärtom.
• Hur ska jag orka springa? Sist jag sprang ville jag liksom skratta hela tiden för jag tänkte att det måste se så oerhört tokigt ut och gå så fruktansvärt långsamt. Jag tror att jag lätt skulle promenerat förbi mig.