Det är bara bra, de växer så det knakar!

Ibland händer det ju att det spontant dyker upp en chans att få komma ut från det här huset. Oftast är det att något behöver handlas på kvällen. Ibland kan det vara någon som behöver hjälp, kanske med att släppa in en katt eller någon som är sjuk och verkligen behöver en mjölk och en ask paracetamol. Väldigt sällan är det en gammal vän och en fika / vin / fest eller så.
Men idag hände det; L var hemma på kortvisit och vi tog en fika på kvällen. SÅ roligt! Verkligen mysigt och kul. Jag blev alldeles upprymd av att liksom känna doften av ett annat liv. Jag vill inte byta, men jag har hälsat på alldeles för sällan i det där lite mer spännande livet (men herregud är jag en jävla liknelsepoet nu eller?? -jag kommer att skämmas ihjäl om jag läser det här om 5 år! (fast eftersom jag med den här parentesen visar att jag liksom är medveten om att det där var löjligt, nästan patetiskt, så kanske jag inte måste skämmas lika mycket?) ).

Anyways (frän tjej, skriver på engelska med), det är lite tråkigt när man inte har så mycket att berätta om sitt liv. Ja, jag kan ju i detalj berätta hur mina nätter är, hur fina I & E är, att jag har köpt massa ramar som jag tänkte sätta upp bara jag bestämt och satt upp någon tapet först, och hur svårt det är att rengöra gamla porslinsburkar. Men det blir inte så mycket. Lite konstigt nästan. Jag är ju fullproppad med barn & familj, man tycker att det borde svämma över.

Ganska rolig!
http://www.youtube.com/watch?v=x81M3g3zjXc

Historieprovet

Det känns så uttjatat att ondgöra sig över fukkin försäkringskassan men ibland är det så svårt att låta bli. Det är ju så omständigt. Så besvärligt och svårt och tungt och långsamt att det känns som ett jättestort historieprov i 8:an, man vet att "nu måste vi nog sätta oss och försöka göra en ny ansökan (eller är det en anmälan man gör när man ska försöka berätta att man alltså gärna tar emot statliga allmosor för att försöka ta hand om bebisar som kräver att bli burna hela dagarna?) om föräldrapenning. Nu har vi allafall gjort det och jag ska bära bebisen flera månader till. Ojämställt som satan. Ingen bonus. Inget feministflaggande. Inga moderna komplimanger. Men så fantastiskt härligt att inte behöva tänka på fk på flera månader, precis som efter ett historieprov i 8:an faktiskt!

Morgonstund

E sover än!!! Hon var förvisso som sagt oerhört irriterad över att det dröjde innan jag gick och la mig så hon äntligen kunde ligga på mig och sparkas och hon var vaken i natt och hostade men bara en ordentlig gång. Och nu sover hon alltså. I och jag har ätit frukost och Es välling står färdig på bänken. Både jag och I är klädda och galonisarna (måste köpa nya, om inte annat för att dagis ska tycka att vi är en bra familj som prioriterar att ungarna har ordentliga kläder och därigenom känna att de tycker om I litelite till) är framtagna. Babyvakten är på. Men jag börjar blir orolig, -borde jag gå upp och se hur hon mår? -Herregud hon kanske har ansiktet rätt ner i kudden och liksom kvävs? -Har hon vätskebrist?

Näe, nu vill jag ha en bulle

Jag spyr av biologister som måste betona att det finns skillnader mellan män och kvinnor. Nu satte ni förmodligen i halsen därhemma, men det är sant, det finns alltså skillnader mellan män och kvinnor. Jag hade själv inte märkt någon skillnad alls på mig och T, som jag mest trodde hävdade att han var man för att det är enklare att skriva tre bokstäver (MAN) istället för sex (KVINNA) men när jag fördjupat mig en stund i det här med just skillnaderna så kunde jag faktiskt se att det stämde, det finns, om man tittar noga, olikheter!
Såklart att dessa skillnader gör att vi måste behandlas olika, pojkar behöver blå kläder och flickor behöver lite våldtäkt. Pojkar behöver slåss och flickor måste få ta hand om något (finns det ingen pojke, kille eller man så kanske hon kan ta hand om en katt? en hamster?). Kvinnor behöver sämre lön och män måste ha makt. Såklart att vi inte kan sudda ut strukturer som är biologi, va? Hur skulle det gå med världen om vi försökte bråka med naturen? Låta en pojke ha rosa kläder eller bygga flygplan, ni förstår ju själva hur sådana dumheter skulle sluta!?

Anyways, idag var jag och I på badhuset (vi hade särartsfeministisk baddräkt resp. bikini på oss för kännedom) och det var roligt. Nu är E vaken sedan en timme och ligger och vrålar att hon på inga villkor tänker sova om hon inte får sova på sin mammas mage. Själv sitter jag härnere och lyssnar på hur pappan och E tjafsar, genom babyvakten. Vi skulle se på Girls och jag skulle äta en bulle, T skulle dricka kaffe och äta en chokladbit. Antiklimax deluxe.

Hejåhå

Sammanfattningsvis dagen:

Har inte varit utanför dörren, bara gått här och andats samma luft igen och igen och varje gång blev den lite sämre. E har varit riktigt ömklig och hostat och hostat. Faktiskt hostat så hon kräkts och då håller I på att kräkas av att det är så äckligt att E kräks. Vi har inte städat och bara lagat dålig mat, på eftermiddagen åt jag två bullar i brist på underhållning och syre. I har inte sovit trots att hon alltså vaknade 04.20, faktiskt anmärkningsvärt. På kvällen fick vi lite gemensam söndagsångest och T betalade räkningar och jag vek, hängde och la i en ny tvätt. Inget roligt program, ingen god mat i soffan. Inga tulpaner, inga rena sängkläder.

Nu ska jag lägga mig och när E hör att jag lagt mig kommer hon genast vakna till och argt hojta att hon måste få sova hos mig. På mig. Jag har verkligen försökt övertyga T om att han nog måste VAB:a eller föräldralediga sig på något vis (eller vårda den deprimerade mamman som inte träffar folk och måste bära bebisen hela dagarna och fantiserar om att ta in på hotell alldeles ensam och se på dålig tv tills hon somnar utan att någon krälar på henne och sparkar henne) imorgon, känns som att det inte var helt kört. Bebisen som måste bli buren är ju värre än någonsin på den punkten och den stora duktiga ska ju till dagis och det har vräkt ner snö och då är det faktiskt synd om den (jaa, jag veeeet) körkortslösa mamman som måste ro den båten.

Om det blir så, då ska jag använda morgondagen till att liksom tänka nytt. Nu ska det bli roligt och glatt och vår och städat och fantasi och skrattande barn och ordning och god mat och sjungande mamma och körkort och renovering.

Helvetesnatt

E är mer förkyld än någonsin och vaknade hela tiden. Hela tiden. I blev vansinnigt pigg vid 04.20 och har sedan dess varit vaken.
Det känns som att jag blivit en sån där zombie som i The walking dead som vi för övrigt börjat se (varannan kväll Girls, varannan twd, men nu kan vi väl inte se något program förrän till sommaren när alla är friska och rutinerna återställda).

O mor orm

Jag har varit på Erikshjälpen med syster L. Det absolut roligaste som hänt mig på tre veckor! Och det var verkligen roligt, ända tills T ringde och sa att jag var tvungen att skynda mig till Apoteket och köpa något mot Es hosta. (för kännedom: den finns INGET receptfritt mot hosta för barn under 1 år). Här hemma är det lika skruttigt som alltid och E är alltså hostig och eländig. T & I har åkt iväg på födelsedagskalas (fast innan de kom iväg var vi visst tvungna att tjafsa och bråka om allting i hela världen och vem som drar tyngst lass och på vilket vis och sådär).

Jag är så himla less på att vara här hemma. Om man bortser från de få ord som sägs vid lämning/hämtning på dagis samt "du kan slänga kvittot" till kassörskan om jag handlar så går det ibland flera dagar utan att jag pratar med en vuxen människa förutom T.  Det är jättehemskt när jag tänker på det och inte så konstigt om jag faktiskt känner mig lite ensam. Barnen är ju såklart helt fantastiska men om jag ska vara helt ärlig så ger deras lekar mig nästan ingenting förutom glädjen över att de utvecklas.

Nu hetsäter jag allfall majskrokar.

Burkmisären

Ok, nu får jag snart slänga de förbannade burkarna. Jag har haft dem som ett "vid-sidan-av-mitt-annars-så-aktiva-och-händelserika-liv" idag och alltså

• 1. värmt i ugn jättejättelänge 
• 2. kokat i kastrull med maskindiskmedel 
• 3. tvättat bort diskmedelsrester och stoppat in i ugnen igen.

Ganska intressant och först tyckte jag att det blev bättre men nu ser jag att det bara blir gråbrunt. Kanske lyckas jag förstöra glasyren eller låsa in fettåsmutsåäckel innanför glasyren. Jag vet inte. Och nu såhär efter maratonläggning av E (ja, den började 17.59!) så undrar jag lite varför det alltid blir såhär för mig. Att jag drar igång stora, hopplösa och framförallt meningslösa projekt!? 

-Vad ska jag ha burkarna till? -Varför tyckte jag att det verkade roligt? -Är jag helt dum i huvudet eller?

Ikväll ska vi allafall äta sushi, och om jag liksom kisar i hjärnan så kan jag nästan tänka att vi är lite storstadsaktiga och väldigt moderna och kanske lyssnar på en ny låt som ett bra band snart kommer att släppa men min kille har redan fått den, och vi pratar om Londonresan som vi spontant bestämde oss för att sticka iväg på i början av Februari och hur kul det ska bli att träffa våra sköna Londonvänner och sen ser vi en lite kontroversiell film om lite vad som helst, men den är allafall inte romantisk eller pk eller om massa konstiga superhjältar och Stellan Skarsgård.

Ro ro barnet, katten hänger i garnet

Jag tog just av mig strumporna och gick ut barfota för att lägga ut den där babyvaktgrejen på Es vagn. Jag tror att det är ungefär -13 grader. Som ett mått på hur gärna jag vill att hon ska sova en timme till.

Projektet

Det tar skitlång tid att rengöra porslinsburkar att ha risgryn i. Jag tror att om man räknar in elförbrukningen kostar burkarna förmodligen en förmögenhet. Och jag som inte använder risgryn. Typiskt.

Hafregryn

Här är burkarna. Nu måste jag rengöra dem. Det kan ta hundra år.

Trendoffret

Hej jag heter Puckopower och jag är ett trendoffer.
Ni vet, shabby chic. Allt är vitt, fast lite ruffigt och slitet. Fast vitt. Vitt, vitt, vitt. Och romantiskt, som en mormors ungdom och allt luktar lavendel och det är änglabokmärken och svartvita foton och snirklig test på franska.
Jag avskyr det. Och jag avskyr ännu mer det misslyckade schabbyschikket då varenda jyskköpmanhelvetesdisk hastigt målats dåligt med två lager vit grundfärg och ett gräsligt vittvittvitt polyesteröverkast pryder en überromantisk säng med hemmagjord sänggavel (naturligtvis av vitmålad lastpall). Jag gillar inte.

MEN, nu serrni, nu tror jag att min hjärna på sedvanligt vis indoktrinerats. Troligtvis är det så att ögonen tagit smällen och helt enkelt skadats av allt det vita och därigenom har det blivit en litenliten hjärnskada. Skadan yttrade sig idag på följande vis: Jag smet in på en secondhand på väg för att hämta I på dagis (den hjärnskadan har jag haft länge, secondhand är...inte en skada). Hittade en söt tavla = helt ok. Hittade 4 sådana där porslinsburkar som det står Hafregryn och sånt på = INTE ok. = Shabbyfuckinchic!!! Så nu äger jag dessa 4 burkar. De är verkligen ruffiga och jag måste googla hur det var de gjorde på Antikrundan när de på nåt vis fick bort såna där bruna sprickor från ett engelskt uppläggningsfat. Det ska bli intressant att se om det kan bli bra. Jag kanske förresten ska göra det som en följetong. Ja det ska jag. Åh, roligt!

Sushi

Jag kan inte nog uttrycka min glädje över att denna lilla stad berikats med ett sushiställe. Inte bara för att sushi är min favoritmat utan för att det liksom gör staden till så mycket mer än bara en ort med 713 pizzerior. Det känns fint att säga: -Ska vi hämta sushi ikväll? Istället för att som förr tänka ut huruvida man ville ha sushi redan dagen innan, om det var en tisdag vill säga. För det var Onsdagar som Coop extra i fiskcharken hade en låda centralortstillagad sushi, med ärligt talat på gränsen till helt otillagat ris. Det tyckte damerna i charken var lustigt när man köpte.
Sen blev det ju faktiskt så att Thai:en började servera sushi. På fredagar och Lördagar, men den var alltid slut redan vid 17 på fredagarna och lördagarna fanns det sällan alls. Men den var god skall tilläggas. Sedan säger ryktet att sushikocken på thaien blev föräldraledig och hur det nu var så fanns det plötsligt ingen sushi.

Men nu finns det och ikväll äter jag å min kille sushi å ser på "Girls". Gött!

Grunden

Idag var en sån där riktigt jobbig dag, så hela eftermiddagen har det liksom ringt och tjutit och bankat och blinkat i huvudet.
Och nu känns det faktiskt som att jag lagt en säker grund för att morgondagen ska bli precis likadan.
JAG MÅSTE LÄGGA MIG I TID!!!

Nomadfolket

Ja, det är väl det här Ikea vill ska hända, att målgruppen ska känna igen sig och gilla, kanske sprida via sina töntiga bloggar och nå ännu fler likasinnade. Och allihop kommer de packa in sig i sina löjliga volvos på helgerna och köra 8 mil till närmaste varuhus och där kommer de allihop att handla.

Men skit samma, här har ni våra nätter! Fast vårt hus är inte alls sådär snyggt (och jag ser inte alls sådär harmonisk ut när jag ramlar omkring)

http://www.youtube.com/watch?v=bKHdVqXIu54

En kossa talar ur skägget

Ibland känns det som att det är mer allmänt vedertaget att tycka att landstingsanställda är idioter. De är tröga fega och sega. Törs inte tänka utanför sina trångsynta regler och har aldrig hört talas om service. Så ibland känns det lite tråkigt att vara en av dessa dumma kossor. För vi är inte dumma. Nästan alla är snälla. Och försöker t.ex. göra så att alla oerhört glömska tjejer kan få nytt recept på sina p-piller, trots att de inte bokat tid eller haft minsta framförhållning.

Och trots att långt ifrån alla barnmorskor vet. t.ex. vad det innebär att vara queer, transsexuell eller intergender så har jag svårt att föreställa mig att det i sig påverkar så himla mycket i bemötandet. I jobbet på mottagningen är det ju inte så noga vilket kön du har, mer vad du gör med det - så vi vet vart vi behöver ta prov från (om du vill testa dig), hur vi kan råda dig att skydda dig på bästa sätt (om du vill veta det), och hur vi kan hjälpa dig att må bättre (om du inte mår bra). Jag skiter i om du är man med fitta, kvinna med skägg, tjej som knullar tjejer, cissperson rätt över eller så queer att du inte kan kategoriseras över huvud taget.
Jag kanske inte är expert på din sexuella läggning eller hur du ställer dig i förhållande till ditt biologiska kön, men jag är öppen för det, du får gärna berätta för mig. Och jag kan mitt jobb, behöver du hjälp inom mitt arbetsområde så kommer jag att hjälpa dig, vem du än är!

Nanananana

Ligger och väntar på att E ska somna. Känns som att proceduren blir längre för varje kväll. Himla tröttsamt, för jag är kissnödig och hungrig.
Bra dag idag allafall! Känns som att jag varit på fest.

Nu

Jojo, jag ligger till sängs!
Imorgon ska jag med jobbet på uppdatering av hbt-jox. Jag är så himla glad. Så glad att jag tänkt ut vad jag ska ha på mig (mycket könsstereotypisk senapsgul klänning) och putsat mina skor (inte björnskorna som nuförtiden är de enda jag använder).
För övrigt har jag hämtat hem Es nya säng som stått på torpet (där min och syster Ls renovering faktiskt tagit långledigt). Nu ska den slipas och målas. Och så ska E få ett rum då. Men en vägg smäller visst T upp fort och lätt hävdar han. Jag känner mig inte säker på det. I hävdar med att hon är superbra på att bygga.
Men med rådande nätter gör det inte det minsta om både säng och rum dröjer länge. Jag siktar på sommaren.

Förvåningen...

Över att ha lagt sig!
Efter en (till)  helvetesnatt beslutade jag mig för att lägga mig samtidigt som jag nattade E. Nu sover tjejerna och jag ligger alltså redo att strax göra detsamma. Dagens bragd.
Imorgon ska jag vara pigg och glad och positiv och rolig och nöjd och påhittig och fantastisk.

Återkomsten

Jajje, nu stövlar jag in igen!
kort uppdatering om min oerhört spännande tillvaro:

• E kan inte krypa. Hon sitthasar bakåt och skriker förtvivlat. Tokjobbigt för alla under samma tak och förmodligen faktiskt mest irriterande för stackars E.
• I är förmodligen i trotsåldern (föräldrar som pratar om att deras barn är i trotsåldrar katogoriseras automatiskt som "töntigtråkigföräldersomintefixarattbarnärsådärsomallabarnärnästanhelatiden). Men allafall, hon eh... har lätt att bli upprörd tösen.
• SnickarViktor ska komma och ta ner en vägg och det gör mig glad men allt detta renoverande går för långsamt!
• VI HAR EN BIL!! Och T. får köra den! Hurra! Nu är det bara jag som ska förnedringsskaffa en driverslicense, fort som ögat helst (jag ska ringa till veckan).