Rätt ur hjärnan

Fint tyg, det vore fint som soffkudde. När vi har en ny soffa alltså. Ååh, jag tror jag ska kolla på soffor -en ljusgrå vill jag ha. Fast det är opraktiskt. Men jo. Men inte nu då förstås, vi måste renovera vardagsrummet först och jag skiter i om det är löjligt att ha klyschan "det nordiskt blonda" som ledord för just vardagsrummet. Men det hade varit ännu bättre om vi kunde få in nån slags eldstad, helst en kakelugn, men det går nog inte. Kanske blir krystat med. Men det ska vara tyst och lugnt liksom. Och sitta ihop med köket. Hm, jag undrar hur vi gör med det egentligen. Det vore så fint med sånt där kvänumkök. Och därmed fint med personlig ekonomisk bankrutt för tid och evighet. Fast det vore roligt med sånt där marocco-kakel med och då blir det inte alls bra med kvänumgrejen. Jag måste verkligen prata med T om det här, vitt kakel är kanske tråkigt. Och hur vi ska göra med väggen. Hur svårt kan det vara att ta upp lite vägg egentligen - vi kanske kan klara det själva? Fast det är ju det där om den är bärande då. Men sätta upp en vägg vet jag ju att vi kan. Vi borde fasiken sätta upp väggen till Es rum så det blir ett rum åt'na snart. Eller göra klart det där andra rummet som vi ska ha då. Så att det inte står en säng just där vi ska sätta upp en vägg.
Kul. Åh, jag vill göra iordning. Jag köpte ju en drag-giraff idag, den kan stå i en hylla i Es rum sen kanske. Den var så gul. Men vete 17 när vi ska få nåt gjort. Vi kommer ALDRIG bli klara. Buhu. Vi kommer inte ha ett badrum förrän tjejerna är typ tonåringar. Ingrid kommer skämmas om hon ska ta hem en kille. -VA? varför tänkte jag SÅ?? Samhällsskadad. Hon kommer skämmas om hon tar hem en PARTNER. Fy så fult ord. Som kollega. Jag vill väl veta om hon är kär eller har fått en ny arbetskamrat!! Käresta kanske. Det funkar ju i Norge. Måste försöka säga käresta.

NU

Just nu:

• Min sovmorgon. Men kunde såklart inte somna om (05.50 ändå, inte illa).
  
• LOKA likes old school; Lemonpie; bra! Fast när T sa att den smakade Kåvepenin kände jag att jaa...faktiskt lite... Lite Kåvepenin + wonderbaum. Inte så fräsch liksom. Men, jo, det funkar för mig.
  
• På en lokal köp-å-säljsida bjuds det hejvilt på ett återlåtningsjärn. -Och så tycker folk att det är äckligt att jag undersöker snippor!!??
  
• Jag luktar svett och får inte på mig några kläder. Hej beach 2013.

Gört!

Det är så knäppt att den där gynstolen är så jobbig. Jag vet ju hur det är att sitta på andra sidan ( ingenting - inte det minsta obehagligt, äckligt, roligt, spännande eller tråkigt) och ändå tycker jag att det är lite olustigt. Nåväl, nu är cellprovet taget!

Och, just därför, kommer idag en uppmaning till alla andra kvinnor mellan 23 - 60 år: När ni blir kallade till cellprov; GÅ DIT!
Det är så himla viktigt. Ett enkelt, billigt och bra sätt att undvika livmoderhalscancer!

Ensamhetens lov

Tänkte bara uttrycka min glädje över att vara ensam vuxen i hushållet under denna dag (T har först jobbat och sen varit, och är, på kurs). Inte så att jag skrattade ihjäl mig under läggning av mina två hysteriskt övertrötta och därmed obstinata barn och faktiskt inte timmen innan läggning  heller men oj så gött att vara ensam sen! Det är konstigt hur väl det känns att jag är själv. Jag menar T kan vara jättejättetyst vid datorn. Eller sova. Men det känns skillnad. Kanske i hjärnan.

En tråkig sak med att spendera denna afton allena är att jag inte är fri från min light ocd som yttrar sig i att jag måste städa när jag är ensam. Jag har städat alltid när jag är ensam på kvällen (tja, inte när jag var singel och bodde ensam i en lägenhet - då städade jag ju inte alltid. men det var ganska ordningsamt nästan alltid). Jag kan liksom inte njuta av kvällen annars. Synd att den här mockningen tog hela kvällen och jag således är skithungrig nu. Så. Nu ska jag äta. Och njuta.

Dagen då jag slutade gunga

Börjar denna dag med att känna mig glad över att DETTA inte var jag. Skulle mycket väl kunna ha varit så.

Utsiktslöst

Det finns ju de som gör allt i rätt ordning.
Gör läxorna innan de går ut och leker. Tar ett år efter studenten och reser. Till Austraaaalien. Knullar runt innan de skaffar sin drööömpartner. Och sen. Utbildar sig till ett stabilt yrke med god löneutveckling. Får jobbet de sökte. Köper ett ganska stort hus i ett barnvänligt område, eller ännu hellre - bygger ett ganska stort hus i ett barnvänligt område. Planerar och inreder. Pratar ett tag bara om planlösning och kakel.
Sen skaffar de barn. Eller nej, först gifter de sig eventuellt. Men när allt är klart kommer barn. Utbildningen, jobbet, huset, renoverandet och pensionssparandet är redan fixat.

Varje gång jag diskar något önskar jag att vi köpt och renoverat huset innan barnen kom

(utsikt vid diskning i detta hem)

Vårungar

Det finns snart 8 ungar under 10 år (och flera över) bara på de gårdarna som ligger mot varandra här. Så himla fint att de har så många kompisar och trädgårdar att leka i. Och det leks vill jag lova!
Då spelar det inte så stor roll att vi renoverar långsammast i Sverige.

Skyddad från sig själv

Ni vet, man får inte läsa journaler man inte har att göra med. Det är jättebra. Och viktigt. Som vårdpersonal måste man vara inblandad i omvårdnaden av någon för att titta i hens journal. Och som patient har du rätt att veta vad som står i din journal (det finns nåt undantag om att du kan hindras om det bedöms att ev. behandling skulle påverkas negativt eller om nån som nämns i journalen skulle kunna lida men). Patienten har rätt till sin journal, men den ägs av respektive verksamhetschef.

Och hör (ok läs) nu: jag får inte titta i min journal via mitt jobb! 

Jag får inte läsa min journal, trots att jag har full tillgång till den. Jag får inte läsa min förlossningsjournal och jag blir nästan tokig på det här. Jag är inte inblandad i vården av mig själv, eller ärligt talat - när jag var en gravid barnmorska måste jag väl kunna anses ha varit inblandad i min vård? Jag har naturligtvis gjort det, tittat i min egen journal alltså, och jag vet att jag kan bli åtalad för det. Jag är så upprörd över att det är ett lagbrott att jag nästan skulle tycka att det vore spännande om jag anklagades för det. 

En läkare får skriva ut medicin till sig själv och sina anhöriga. Det finns säkert något i lagen som säger att det ska göras med sunt förnuft eller så. Och då kanske man kan läsa sin journal - om man ska skriva ut lite Cocillana eller sådär till sig. Så kanske kommer läkarna undan med att läsa sina journaler. Men exempelvis jag, som har min journal ett klick bort, måste skriva ett brev (med min namnteckning) till respektive klinik och begära ut min journal och detta måste godkännas av en läkare och sedan, ungefär 100 år senare, kommer papperskopian hem till mig per post. 

Jag tycker, som säkert ni med gör, att detta på många vis är en bagatell. Men det finns så mycket tillägg och paragrafer i lagen så nog fasiken kunde det finnas en att det är ok för vårdpersonal att läsa sin egen journal direkt! Och det stör mig att min chef äger min journal. Att någon annan bestämmer om vad som skrivits om mig och ytterligare någon beslutar om jag ska få läsa det eller inte (nej, såklart sitter inte någon och funderar och beslutar i varje enskilt fall, men ni vet, på pappret är det så) gör mig arg. Jag vill inte vara kontrollerad på det sättet. 

JAG skulle inte ta det minsta illa upp av att JAG läste min journal utan att vara inblandad i min vård (om inte boken "vårda dig själv" skulle kunna räknas...? ).

Jag är på journalsystemutbildning med jobbet i tre dagar. Ja, alltså, vi är på kurs på dagarna och jag är lycklig att vara med.
Känns lite jobbigt att inse hur mycket nytt och ändrat det hinner bli att uppdatera sig om, ifall man är borta från jobbet i ett och ett halvt år... Men även om jag faktiskt inte tycker just nya journalsystemet verkar fantastiskt så blir det nog klart bättre än innan. När vi kan det ordentligt.

För kännedom:
Jag har lagt mig! Innan 22!

Nulägesrapport:

Host host host. HOSTHOSTHOSTHOSTHOSTHOST. Uuääähhhhhosthosthost. HOST HOST. Uäääähuääähosthosthosthosthosthosthostkväljning. Uääääääh. HOSTHOSTHOSTHOSTKVÄLJNING. Uäääääääähuuuuuäääähhh. Hosthosthosthost.

Jag som var så glad. Vi skulle behöva Bricanyla typ var 3:e timme ju.

Väldigt viktig person

Nu har vi fått Bricanyl till E som senaste nätterna har vaknat och hostat ungefär 400 gånger i timmen.  Hittills sover hon. Hurra!
Det var förresten en mycket rolig läkare (kanske stafettpelle och det gillar jag dock inte) men han sa roliga saker och förstod hur oerhört trött och arg och frustrerad och slut man är när barnet hostar hela nätterna och gnäller hela dagarna eftersom det är så trött. Sådant betyder verkligen något. Framförallt när man väntat ganska länge i ett smockfullt jour-väntrum där tyvärr ventilationen gått sönder just idag och barnet skrikit så länge i ens famn att man misstänker grav hörselnedsättning på sitt vänstra öra.

Saker jag tänker en del på:

• Hur kan det ha blivit så att vi, genom kommuner och landsting, serverar våra barn, gamla och sjuka margarin istället för smör. Detta håller inte när man bland massa annat läser det här.
• Om vi ska ta en vegetarisk månad i detta hem. Kanske permanent.
• Hur vårt kök ska se ut, även om det är flera år kvar tills det är aktuellt med nytt kök.
• Hur roligt det vore om jag hade ungefär 247 miljoner kronor. Eller dollar.
• Att jag ska gå jobbkurs imorgon, Onsdag och Torsdag. Mest spännande på länge.

Nu ska jag allafall hänga tvätt. Inte så spännande. Men bra. Viktigt. Jag gör viktiga saker.

Dumma telefon

Ok, här.

22.47

Jag har klämt en finne! Första på flera år och det hade varit riktigt härligt om den inte suttit på insidan av ena låret. Det gör svinont!

För övrigt så hostar E så mycket att jag räknar med att sova i 12-minutersintervaller i natt.

Här är jag när jag gjorde middag igår.

Fredakväll, vekken härli kväll!

Jag och min kille ska äta sushi och se film ikväll. 

Dock; 

FILMTIPS mottages tacksamt!

Headsureing

Jag trodde en lampa gick men märkte sen att även diskmaskinen tystnade fast den inte var klar. -Typiskt, undrar om spisen är på samma tänkte jag och slog på spisen. Då försökte diskmaskinen starta igen, ungefär som när man försöker starta en bil som kärvar, och jag blev rädd och tänkte att nu är diskbänken strömförande och kanske sprakar det sådana där lysflagor som när man eh...svetsar eller vad det är, nere i källaren. 

Fick inte tag i T och ringde därför en elfirma. Måste säga att den mannen som jag fick prata med kanske står näst efter T i min kärlekslista. Jättesnäll. Och lugn. Och verkade (verkade) inte ha minsta problem med att jag panikat över att en huvudsäkring gått. Och sa hur jag skulle göra och att det inte var farligt och att om jag ändå misslyckades kunde jag ringa igen så kunde de komma och hjälpa mig. Fatta att orka vara snäll mot en sådan idiot med en sån tråkig fråga!

The generation that bought more shoes

Jo, alltså. Om man ringer till en myndighet så kanske det svarar en handläggare eller sambandscentral eller socialsekreterare eller barnmorska eller så. En som kanske heter Gunilla eller Margareta eller måhända Lennart. Ibland är hen lite sur eller barsk men oftast inte, oftast vet hen hur man ska göra för att det ska bli rätt i systemet. Vilken blankett man ska fylla i, hur långt gången man är, till vilken avdelning man ska vända sig för att få svar, om det är möjligt att ta ut föräldrapenningen på det viset eller att man får en tid bokad för sitt viktiga ärende.

Nu, mina kära vänner, är det vi som är Gunilla, Margareta och Lennart. Vi är den generationen som alldeles mest driver samhället och är ansvariga för dess stabilitet.
Det känns lite obehagligt tycker jag. Jamen ni vet, Maggan i paralellklassen som var så satans tuff och rökte och var farlig och skolkade jämt och...nu är hon visst ansvarig för ensamkommande flyktingbarn. Eller lilla Gunilla som aldrig fattade ordentligt men hängde med ändå och gjorde som alla andra och inte verkade bry sig om att hon kom sist i varenda idiotiskt skolmästerskap och ärligt talat är hon polis nu???

Jag känner mig inte helt trygg med att jag vet vilka knäppskallar vi är som har det här ansvaret. Jag förstår att någon gravidhelig person som ringer och bokar en tid för inskrivning sätter sin järntablett i halsen när hon fattar att den där Puckopower (som skulle vara så jävla speciell och lite förmer och inte alls var hälften så smart som hon trodde) har blivit baaaarnmorska och således har ett jäkla ansvar.

Fatar ni hur rackligt det här samhället rullar!? Det är fasiken VI som kör!!!

Hörs sen!

Det snöar. I ska sova hos mormor. Jag hör av mig sen!

Va? Hybris???

Jag kände att jag skulle vilja vara bra på massa saker. Eller något. Sådär superbra. Hamna i tidningen och få ge intervjuer. Folk skulle tycka att jag var härlig och lite underbar utöver min(a) fantastiska talang(er).
Exempel på saker jag gärna skulle vara extraordinär för:

• Göra trix på häst
• Vinna nobelpris i litteratur
• Segla jorden runt med familjen
• Erkänd doktorsavhandling och framgångsrik disputation
• Lösa medicinsk gåta
• Vinna tävling med fysisk prestation (typ springa, skidor, cykla, whatever)
• Uppfinna något alla har behov av
• Driva igenom en politisk fråga

Det skulle kännas härligt tror jag. Framförallt om det var flera av punkterna, då skulle det verkligen vara som att jag var helt fantastisk. Jag skulle vara blygsam och sådär härligt avslappnad och uppsluppen i intervjuer och det skulle int gå att begripa vart jag fått all talang från. 

Nåväl.

Nu ska vi se på Gejm åff thråons och äta sallad. Det är med trevligt. Och jag ska räkna tjejer.

Sött

Jag och T kramas.

Enaff is enaff

Idag har vi bråkat om den heliga egentiden (DHE). Vi är lite dåliga på DHE i vår familj, vi schemalägger inte så mycket alls och därmed så blir det ingen DHE (möjligtvis lite SOE, spontan oplanerad egentid, och den är absolut inte lika värdefull eftersom man sällan hinner uppfatta den innan den är slut. Den är dock ett utmärkt argument vid argumentation omkring DHE).

Nåväl. Jag blev lite ledsen och kände att det enda jag vill är att vara ifred. Att barnen ska leka själva eller ännu hellre gå ut med sin far. Inget konstigt alls om man hela tiden är med och omkring och bland dem. Men min insikt om att jag förmodligen inte skulle göra ett skit av eventuell DHE gjorde mig faktiskt lite upprörd. Jag skulle säkert kolla fejjan, lite övrig datorgöra, kanske ringa en vän och kanske äta en macka. I bästa fall hänga en tvätt eller ta en tupplur.

Det är jättebra att inte göra något särskilt ibland men nä, inte på min DHE känner jag. Så, nu väntar jag på några mail som borde komma i början på veckan och sedan ska jag pausa. Det ska bli en datorpaus och en mobilpaus (inte från samtal och sms, men allt annat). Inledningsvis en vecka för att se om det blir någon skillnad (det borde det faktiskt bli, jag hamnar lätt apatiskt framför dessa). Kanske kommer jag inte längta bort så mycket om jag inte har dessa märkliga stimuli att hamna vid. Kanske kommer jag orka vara kreativ och kanske kommer jag lägga mig i tid. Menmen, inte ännu, jag säger till när jag sticker!

Vardagsmat

I leker "prinsessantörnrosasomsovihundraår" och hoppar omkring och har mig som bifigur medan jag lagar mat.

I: -jag tar av mig prinsesskronan nu, jag är faktiskt inomhus!
Jag: -mm
I: - det är ganska jobbigt att ha kronan hela tiden
Jag: -ja, det förstår jag. Det finns en prinsessa som heter Viktoria som jag tror är lite trött på sin krona med faktiskt. Hon kanske helst skulle vilja vara helt vanligt tror jag.
I: -mm...fast prinsessantörnrosasomsovihndraår vet inte ens att det finns andra, vanliga, barn.

Smulfabriken

I: -Är Smulfabriken Lilla My's mamma eller?

Jag var tvungen att fråga flera gånger, först för att fatta vad hon menade och sedan för att kontrollera att jag verkligen hörde rätt. Jag tycker att det är så fint så jag nästan dör. Snusmumriken är alltså Smulfabriken, och I tycker att Lilla My är lik hen!

Lilla arga älskling

Nattslutarprocess kväll 2: Mamman gick ut och åt med fina småsyskon och deras far. Rapporten säger 1,5 timme krisreaktion och svår abstinens. Våld, tillmälen och förargelseväckande beteende. 

Proppen, pacifiern, n-a-p-p-e-n, ljuddämparen

Nappslutarprocess kväll 1: två timmar.

Rätt bra måste jag säga! Lite stillsam gråt och sammanbiten sorg men på det hela hittills väldigt rimligt.