Ultimat

Ibland kommer det över mig.

Världens bästa lilla familj är min!

Barnen sover. E har varit världens strävsammaste och klarat två dagar själv på dagis (tja, inte själv - det var massor av barn och några pedagoger där) och bara gråtit lite när jag gick (och det kändes ok, jag höll inte på att gå sönder och rusa tillbaka för att slita henne ur pedagogens famn och springa hem och låsa in oss i en garderob och aldrig mer gå ut eller med på det här samhällets konstiga regler och förväntningar). I och jag plockade svamp igår och hon har så mycket intressant att säga så jag på riktigt helst vill prata med henne av alla i hela världen.
Nu sitter T i soffan och spelar gitarr och jag är i köket och funderar på regnställ vi borde köpa och kriget i Kongo och feministiska problem. Och att imorgon är jag och barnen lediga och att vi kanske ska gå till biblioteket. Eller badhuset. Så jävla fint. Det är så jag nästan behöver gråta lite åt det.