Arg...eller??

Tråkigt det är, när man igår ordnade ett gräl. Man gick på och talade om att såhär kan det inte fortsätta och nu får det vara nog och du ser inte mig. Och nästa morgon, ja då har man fått mens. Det är så man börjar tvivla själv. Känna efter om man är arg och -nej, idag är man inte arg. Känner att man nog både syns och hörs ganska bra och att jo, det kan visst fortsätta såhär - det är väl jättebra?