Vi har varit på semester i Goetheborg. Jag blev lite nostalgisk - trots att vi inte rörde oss många meter från Korsvägen. Fina, jobbiga, roliga, slitsamma Göteborg. Det var där jag var 19 år och dyrkade
Håkan som just släppt
Känn ingen sorg och levde på
Kinamix och lärde mig tycka om
öl. Och jag jobbade på
Brännö och
Asperö och lärde mig se skillnad på
badgäster och
öbor. Och jag var vilse och olycklig och det blåste småspik för jämnan och sista spårvagnen gick alltid just när jag kom.
Ibland vet jag inte om det är jag och den staden som inte är riktigt klara med varandra, eller om det är jag som inte är riktigt klar med mig själv.
Men semestern var fin. I fick äntligen se Göteborg (tja, nu tror hon alltså att Göteborg
är Korsvägen), och det hade hon sett fram emot. Vi gjorde
inget annat än de typiska vi-är-en-familj-besöksmålen men det var trevligt (ändå). Barnen har varit sådär skötsamma så vi kunnat malla oss och känt oss
lyckade (utom vid frukosten på hotellet en dag, men ärligt talat - det kunde varit så mycket värre).
Nu har jag nedräkning till semester och inräknat morgondagen är det
4 dagar kvar.