Trams

Såhär gôllig var I när hon var liten!

http://www.youtube.com/watch?v=seZRvnuaC70&feature=channel&list=UL

Och nu är E en såndär rolig, knasig liten unge. Åh vad det är roligt!

Solskensdagar

Dagens problem: Stranden eller nya gungparken? (och mitt extremfeta hår samt att I tre gånger har frågat om det ska komma en bebis till från min mage. Hår och kropp som matchar alltså).

Arbetsskygg

Enda nackdelen jag kan komma på med att vara föräldraledig är att man i regel har ett mycket litet barn att ta hand om. Hade det mycket lilla barnet varit 2,5 år (= högsta ålder jag har erfarenhet att ha barn som är) och t.ex. ett större barn t.ex. 5 år tror jag att det hade varit bättre än att alltid ha hela frysen full med Ben& Jerrys och alltid bra program på tv och ständigt rent hus och en fantastiskt inkännande sambo.
Men som sagt, det är enda nackdelen jag kan komma på just nu.

Årets julklapp

Årets julklapp: En sladd (eller nåt ännu fräsigare, typ bluetooth eller internet) från hjärnan till datorn. jag tänker skitbra på kvällen. Långa listor med vad som skall göras och i vilken ordning, memorerar för att verkligen göra alltihop ( jag saknar papper och penna samt alldeles för lite ork för att leta upp  / hämta). På morgonen: allt borta. Listan ser ut som äppelmos när jag försöker minnas vad jag hade på den. Så jag börjar planlöst göra saker som inte stod på listan och i totalt fel ordning.

Gärna en skrivare med. Som skriver ut direkt från hjärnan. kanske även hänger upp på kylskåpet. T.ex. MASKINDISKMEDEL!!!

Jag är pippilångstrump

Ok, inget kort taget på E idag (jag vet inte hur man formaterar kameran, eller vad det heter som jag tror att man ska göra), inget skrivet till det ännu ej inhandlade fotoalbumet heller (jag är usel, men planerar bättring; innan fredag måste nåt vara skrivet).

Dock har jag skaffat en rutschkana till trädgården som I kan åka i.
(* Ringde på annonsen,
*gick till dagis fastän att E skulle vakna och kräva mat när som helst,
*hämtade nyvaken-jag-tänker-gråta-hela-vägen-och-vara-otröstlig-I,
*småsprang med ekipaget till adress för rutschkanehämtning,
*gick hem i solgasset med strax-vansinnigt-hungrig E och gråtmild I på ståbrädan samt en jävla rutschkana över alltihop).
Jädrar vad man får skryta efter den bedriften! Som tur är gillar I kanan. Åtminstone för idag!

Rättvisans tid

Jag är första (och enda gemensamma) barnet för båda mina föräldrar. Det finns mängder med foton på mig. Och mammas amningsdagbok är sparad. Liksom banden-man-har-kring-handleden-efter-förlossningen, en liten hårlock och annat sånt. När jag sedan fick en syster hos mamma finns det en del men...inte lika mycket. Alls faktiskt. Syster nummer tre kom hos pappa och med en mamma som inte hade barn (mer än mig, som en extra köttbulle på köpet) innan och hade således en fördel på denna punkt. Hon fick t.o.m. fotas hos fotograf. Men lillebror hos pappa - tja inte finns det några fotografkort på honom i hemsydd stass. Inte heller hans student verkar vara förevigad med finklädd familj hos fotografen vad jag kan minnas. Liksom syster två och lillebror hos mamma. Klart de är fotade men inte i närheten av den extrema bildskörd jag faktiskt sitter på från mina första år.

Jag tänkte att jag inte ska göra så. Att det ska vara lika och rättvist. Det är dock tyvärr helt omöjligt eftersom vare sig jag eller T kan ha gjort annat än fotograferat I dygnet runt i ungefär ett halvår. Det finns så mycket bilder. Så mycket helt värdelösa bilder. Så mycket precis likadana värdelösa bilder (t.ex. I-sover-i-värdelöst-fotoljus-men-jag-törs-inte-använda-bilxten-ifall-hon-vaknar-kort).

I har ett (nästanfärdigt) fotoalbum där jag skrivit om graviditeten, förlossningen, nätterna, dagarna, känslorna och hennes färdigheter varje månad under hela hennes första år!

E måste få ett likadant, det är för orättvist annars. Men imorgon är hon två månader och inte en rad är skriven. Visst finns det kort men det är en bråkdel av den mängd I finns förevigad i, vid samma ålder. Jag ska fixa det ikväll. Och minst ett kort på lilla E om dagen. Basta!

Matmissbruk

Jag har misstänkt det ett tag men nu är jag nästan säker; lilla E har bulimi. Hon hetsäter och kräks flera gånger per dag. Äter på natten och ligger efteråt och mumlar tills hon - kräks igen. Det är så sjukt. Snart 7 veckor och har redan helt förvrängd kroppsuppfattning. Jävla samhälle.

Faktiskt

Bjuder på en liten sång (överhörd från lekrummet) såhär på morgonkvisten:

Lalla-laa Tralla-laa
Om man är en bebis
kan man inte prata
Om man vill sträcka upp sina armar
så kan man inte det

Farmors rumpa

Idag är det farmors begravning. Jag har inget att ha på mig eftersom jag fortfarande elefantar runt med 20 kg för stor kropp. Jag tror dock att farmor hade förstått och det känns som det viktigaste! Hon kanske inte hade kunnat låta bli att säga något om min rumpa, men det hade varit med glimten i ögat och kanske om att det var ett arv - från henne.
-Idag tänker jag vara nöjd med min stora rumpa, den är nog faktiskt ett farmorsarv!

Hypokondrisk mor

Nu ska jag och lilla E bege oss till läkarundersökning. Den fjärde på mindre än 24 timmar. Slå det om ni kan! Hon har hosta.

Hel å ren

Den där tvättvinda-vasen är hittad! Av mig, i förrgår (sekunden efter utfärdande av hittelön till den som hittade den). Tror att jag sällan blivit så glad. Framförallt då jag ett par timmar tidigare varit på Granngården för att konstatera att de var slut och framför mig såg ungefär hela sommaren med källartorkad tvätt. Nu tvättas och torkas det big time. Vem som viker in tvätten i respektive persons garderob / byrå är ännu inte klart för fem öre och således har vi tvättkassar lite varstans (två i lekrummet, en vid byrån i vardagsrummet, en i mellanhallen där även smutstvätten befinner sig).
Det gör inget; jag älskar att tvätta!

Lite ur hjärnan

Att ha ångest över:

• Är det RS-virus E har? Och borde jag vara vaken hela nätterna för att kolla så hon andas?
• Är det trots I har? Eller är det en livskris? Jag borde ha mer tålamod, oavsett!
• Trädgården. Den har sån potential, vi borde göra lite.
• Huset. Det har sån potential, vi borde göra lite.
• Pengarna. Varför vill jag inte veta hur mycket vi har? Varför vill jag få en liten del av min lön att spendera på lite sådär roliga och bra grejer och att T sköter resten? Var jag inte feminist? 

En sorglig liten saga

I har fått många fina saker senaste tiden (som plåster på såren då hon fått en lillasyster), bland annat badleksaker i form av olika fiskar. Igår badade vi tillsammans och I lekte med dem.

I: -Igelkotten är ledsen. (Blåsfisken är ganska lik en igelkott)
Jag: -Hm...varför det?
I: -Den saknar sin mamma (saknar!? -en tvååring säger väl inte saknar??)
Jag: -Jaha...vart är mamman då?
I: -Hon sover. Med pappan. Inne i huset. Och bebisen med.
Jag: -Men då kan ju igelkotten gå in och väcka dem!
I: -Nääe, för det finns ingen nyckel.
Jag: - Ojdå...men den kanske kan gå till en kompis tills de vaknar då?
I: -Den har inga kompisar. Den saknar och saknar.
Jag: (allt mer skärrad över den arma igelkotten och försöker minnas lite barnpsykologi) -nähä..jaha...ojoj...eh...den kanske kan träffa någon kompis? -en humla?

I Sätter igelkotten i mitt knä och kommer med lilla valen som egentligen är en delfin och slår igelkotten.
I tar krabban och lyfter bort lilla valen från slagsmålet och krabban säger till lilla valen: -SÅ FÅR DU ABSOLUT INTE GÖRA!!! DET GÖR ONT FÖRSTÅR DU VÄL!

Sammanfattning: ÅH herregud, min lilla I är en igelkott som inte har nyckel till sitt hus där resten av familjen sover och hon har inga vänner och vuxna krabbor skäller på små valar och det gjorde inte något bättre för igelkotten. Jag måste göra lite bättre. Mycket bättre. Igelkotten måste komma in.

Gud hjälpe mig!

OM man har en urkass natt och en vidrig morgon så kan man tänka att det blir en alldeles överjävlig dag. Annars kan man tänka att det inte kan bli sämre. Det första alternativet är nog lite mer min melodi. Dock tänkte jag för omväxlings skull byta inställning, för idag alltså.

Det blir nog bättre snart!

Ja jävflar!

Ok, 75% gräsmatta klippt, trädgårdsmöbler framme - dock ej tvättade. Lunch lagad och äten. Nu luktar jag som jag förtjänar och tar I med mig för en dusch. Sen har vi lovat oss varsin glass!

Nu jäfvlar!

Gissa vem som tänker ta sig vatten över huvudet idag och ta fram trädgårdsmöblerna, tvätta dem samt klippa gräset? -Om bara I har byggt klart klossarna snart och E kan tänka sig att rapa inom närmaste halvtimmen så sätter jag igång! Helst skulle jag vilja köpa ett parasoll med (men jag är osäker på om det går att få hem utan bil och med en 2,5-åring på ståbrädan).
Uppdatering om resultat kommer sen. Kanske.

Identitetskris

Mitt (min?) legitimation hade visst bäst-före-datum 2009. Det är ju tre år sedan det. Men jag brukar inte behöva visa det nuförtiden och jag är snygg på fotot. Anledningen till att jag inte skaffat nytt är att jag ju ska ha ett körkort istället. T. har sitt pass som legitimation - han ska ju ha ett körkort istället så det har ju varit meningslöst att skaffa ett leg.

Igår upptäckte vi dock att Ts pass visst hade passerat bäst-före med ett knappt halvår. Om man t.ex. ska köra upp (inte jag, tyvärr) så måste man ha giltig legitimation. Om man vill skaffa t.ex. ett pass (kan vara bra att ha utöver körkort så det kan det ju vara värt) så måste man ha giltig legitimation eller så kan en närstående som t.ex. sambo eller make/maka intyga att man är den man är - om den har giltig legitimation.


Således får jag ta med mig min mor som med sin legitimation kan intyga att jag är jag så jag kan skaffa ett pass som jag med kan intyga att T är T så han kan skaffa ett pass så han så småningom kan  ta ett körkort.

Men just nu är vi alltså en tvåbarnsfamilj som inte kan styrka våra identiteter. Ovuxet!