17 år, djup, speciell och pretto

Det är så töntigt med bloggen. Så jävla pretto. Jag har inget att säga (nä jag säger inget jag skriiiiver), menlösa saker om trams. Jag tänker skitbra - jag lovar, men ungefär som när man (kanske har det hänt nån menlös person mer än mig) inte har tillgång till internet för en stund så rasar det intressanta sidor och grejer som man måste komma ihåg att kolla sen. När man sitter där sen så är det helt tomt på vad det var för kul man äntligen skulle underhålla sig med (och man endar up på skitfejjan och jotjuub). samma sak med bloggsaker - tomt! Tröttsamt. För jag kan alltså tänka bra.

Jag är så himla sur, och trött. Jag kommer visst ingen vart med nåt. Så nu ska jag fortsätta att känna mig som 17 år och lyssna mig fördärvad på The National.