Meningen är ju att det ska komma en bebis i April, absolut inte nu! Och när I. låg i magen hade jag vid det här laget varit liggande i 12 veckor och 6 till blev det innan jag fick komma hem. Jag minns förstås att jag var rädd och orolig, men inte att det var såhär...tråkigt hela tiden. Nu känner jag mig helt klaustrofobisk av rastlöshet, meningslöshet och dysfunktionalitet. Jag vill städa och ta en promenad och jag undrar vad de gör på jobbet.
Det känns ju lite som att jag i egenskap av barnmorska skulle vilja vara lite extra bra på att vara gravid men det går inte så bra med det. (För det är ju en tävling. Det är viktigt att vinna tävlingen "gravfviditet och förlössning", första pris är titeln "en riktig kvinna" och den titeln vill väl alla ha?). Nåja, det viktigaste är ju förstås att bebis stannar i magen ett bra tag till, och det tror jag.
Fy vad trist. Nu tycker jag att du ska äta hur många glassar du vill. Men vad roligt att du börjar blogga igen.Jag föreslår att du använder den till att gnälla skiten ur dig och oss läsare. Vi kommer stoiskt stå ut med ditt gnäll. Det är du värd. Hoppas du får komma upp och städa snart. kram!
SvaraRadera