Ett mått på intelligens?

När man ändå gör sig tekopp 43 för dagen, passar man på att titta i skafferiet om det mot all förmodan skulle kunna ligga kvar nån choklad (eller maräng eller ostbåge eller äcklig julpralin) där, men det gör det förstås inte. Så då dricker man teet. Lite forcerat. När koppen är tom har man en halv sekunds överläggning med sig själv och går sedan åter ut i köket för att ånyo fylla tekoppen samt passa på att titta i skafferiet om det mot all förmodan skulle kunna ligga kvar nån choklad (eller maräng eller ostbåge eller äcklig julpralin) där (det gör det förstås inte).

Slutsats av studerat fenomen: Kära Pucko, börja aldrig röka eller knarka.