Krôppen

Om man är ungefär normal i sin kropp (väger rimligt många kilon, äter lagom mycket mat och rör på sig någon gång ibland) och sedan blir gravid och kräks väldigt väldigt mycket i många många veckor (typ 17) men sedan, när kräket går över, ändå lyckas gå upp 25 kilo ungefär (från startvikten alltså, inte från den lite lägre kräkvikten) så är det nästan lite häftigt. 

Om man sedan föder lite bebis och väger sig någon vecka därefter och ser att man minskat nästan 6 kilo, så är det ju anmärkningsvärt. Om man sedan väger sig ungefär två veckor senare för att, jodå, få veta att man minsann gått upp ett kilo, så kan jag förtälja att det känns både lite bra och lite dåligt att det snart är Maj.

Jag kan förmodligen ta rätt bra betalt för att förevigas bredvid deffade bröllopspar (allafall bruden), studentpersoner eller bara människor som skulle vilja bli uppiggade av att de allafall inte ser ut sådär. Jag tycker dock att det är helt ok, det är så sällan i lifvet man är sådär grafvid så jag tycker verkligen det får bli såhär utan att det är en katastrof! Det är ju även lite intressant att se hur den kan bli - kroppen.

Dock:

Saker som gör att jag tänker att jag borde sluta med väldigtmycketfettochkolhydraterkosten:

•  Går och handlar utan bebis, träffar bekant person som mycket väl känner till mitt nyligen välsignade tillstånd. Personen kommenterar inte att jag inte längre verkar vara i just det där tillståndet längre. Fastän att jag smalar in magen så mycket jag kan (så jag nästan inte kan prata). 

• Går på stan med bebis i barnvagn. Möter bekant person som mycket väl känner till mitt nyligen välsignade tillstånd och tveksamt frågar: -har du fått?