Enaff is enaff

Idag har vi bråkat om den heliga egentiden (DHE). Vi är lite dåliga på DHE i vår familj, vi schemalägger inte så mycket alls och därmed så blir det ingen DHE (möjligtvis lite SOE, spontan oplanerad egentid, och den är absolut inte lika värdefull eftersom man sällan hinner uppfatta den innan den är slut. Den är dock ett utmärkt argument vid argumentation omkring DHE).

Nåväl. Jag blev lite ledsen och kände att det enda jag vill är att vara ifred. Att barnen ska leka själva eller ännu hellre gå ut med sin far. Inget konstigt alls om man hela tiden är med och omkring och bland dem. Men min insikt om att jag förmodligen inte skulle göra ett skit av eventuell DHE gjorde mig faktiskt lite upprörd. Jag skulle säkert kolla fejjan, lite övrig datorgöra, kanske ringa en vän och kanske äta en macka. I bästa fall hänga en tvätt eller ta en tupplur.

Det är jättebra att inte göra något särskilt ibland men nä, inte på min DHE känner jag. Så, nu väntar jag på några mail som borde komma i början på veckan och sedan ska jag pausa. Det ska bli en datorpaus och en mobilpaus (inte från samtal och sms, men allt annat). Inledningsvis en vecka för att se om det blir någon skillnad (det borde det faktiskt bli, jag hamnar lätt apatiskt framför dessa). Kanske kommer jag inte längta bort så mycket om jag inte har dessa märkliga stimuli att hamna vid. Kanske kommer jag orka vara kreativ och kanske kommer jag lägga mig i tid. Menmen, inte ännu, jag säger till när jag sticker!