O mor orm

Jag har varit på Erikshjälpen med syster L. Det absolut roligaste som hänt mig på tre veckor! Och det var verkligen roligt, ända tills T ringde och sa att jag var tvungen att skynda mig till Apoteket och köpa något mot Es hosta. (för kännedom: den finns INGET receptfritt mot hosta för barn under 1 år). Här hemma är det lika skruttigt som alltid och E är alltså hostig och eländig. T & I har åkt iväg på födelsedagskalas (fast innan de kom iväg var vi visst tvungna att tjafsa och bråka om allting i hela världen och vem som drar tyngst lass och på vilket vis och sådär).

Jag är så himla less på att vara här hemma. Om man bortser från de få ord som sägs vid lämning/hämtning på dagis samt "du kan slänga kvittot" till kassörskan om jag handlar så går det ibland flera dagar utan att jag pratar med en vuxen människa förutom T.  Det är jättehemskt när jag tänker på det och inte så konstigt om jag faktiskt känner mig lite ensam. Barnen är ju såklart helt fantastiska men om jag ska vara helt ärlig så ger deras lekar mig nästan ingenting förutom glädjen över att de utvecklas.

Nu hetsäter jag allfall majskrokar.