Har inte varit utanför dörren, bara gått här och andats samma luft igen och igen och varje gång blev den lite sämre. E har varit riktigt ömklig och hostat och hostat. Faktiskt hostat så hon kräkts och då håller I på att kräkas av att det är så äckligt att E kräks. Vi har inte städat och bara lagat dålig mat, på eftermiddagen åt jag två bullar i brist på underhållning och syre. I har inte sovit trots att hon alltså vaknade 04.20, faktiskt anmärkningsvärt. På kvällen fick vi lite gemensam söndagsångest och T betalade räkningar och jag vek, hängde och la i en ny tvätt. Inget roligt program, ingen god mat i soffan. Inga tulpaner, inga rena sängkläder.
Nu ska jag lägga mig och när E hör att jag lagt mig kommer hon genast vakna till och argt hojta att hon måste få sova hos mig. På mig. Jag har verkligen försökt övertyga T om att han nog måste VAB:a eller föräldralediga sig på något vis (eller vårda den deprimerade mamman som inte träffar folk och måste bära bebisen hela dagarna och fantiserar om att ta in på hotell alldeles ensam och se på dålig tv tills hon somnar utan att någon krälar på henne och sparkar henne) imorgon, känns som att det inte var helt kört. Bebisen som måste bli buren är ju värre än någonsin på den punkten och den stora duktiga ska ju till dagis och det har vräkt ner snö och då är det faktiskt synd om den (jaa, jag veeeet) körkortslösa mamman som måste ro den båten.
Om det blir så, då ska jag använda morgondagen till att liksom tänka nytt. Nu ska det bli roligt och glatt och vår och städat och fantasi och skrattande barn och ordning och god mat och sjungande mamma och körkort och renovering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar