Jag tittar hastigt på klockan som visar 05.03. Hon skriker inte men jag vet att om jag inte gör som hon säger så kommer det bli tråkigt. Inte bara för mig utan även för människor omkring mig. Höhöhö.
För nu börjar det tror jag. Helveteshalvåret som I hade med. När dagen börjar mellan 04.30 och 05.30 och man blir glad när tidningsbudet skramlar förbi.
Och då känner jag att jag vill säga det till folk. Berätta hur tidigt vi får kliva upp, hur hackad natten ändå varit, vilken tid hon somnar och hur rätt förutsättningarna för att sova till åtminstone 06.45, ändå är.
Då tänker jag att det kanske är samma behov som en gravid har? Att berätta att lillhjärtat minsann är en riktig liten kampsportsninja därinne i magen och allt det där jag skrev om igår.
Fast, nej, det är inte samma. Det här är ett desperat rop till främst andra småbarnsföräldrar, det här är kittet som gör att man som småbarnsförälder kan umgås med någon alls ( = andra småbarnsföräldrar), det är en flaskpost i hopp om att någon mer har helvetesmorgnar, trotsdiktatorer och matvägrare innanför hemmets väggar, fejjans avatar och endast gröt bakom skallbenet och de påsiga ögonen. Det räcker med småbarn för att bli bästa vänner nuförtiden.
Att hojta "05.03" och få svaret "05.13" gör att jag vispar vällingen lite mer entusiastiskt och sjunger trum-sången på öppna förskolan lite högre för jag är inte ensam, vi är en grupp människor som gör samma orimliga saker (går upp innan 05.30, sjunger blinkalillastärna 632 gånger på kvällen och googlar "sömnproblem bebis" 03.43) Gemenskapen kring snoret, maten, bajset och sömnen är så enkel och självklar; ingen annan orkar och vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar