I natt vaknade jag, strax efter att jag somnat, av att bilburen ungdom hade carmeet just utanför vårt hus. De har fantastiska högtalare i sina bilar och, även om det faktiskt spelar mindre stor roll, helt annan musiksmak än jag. Det blir lite av en spontant gatufest med flaskor som kastas, urinerande, kräkande, tjoande, gråtande, skrattande, bråkande och skrikande när dessa högtalarpimpade volvos stannar på samma ställe. Och som sagt, vansinnigt hög musik.
Men inatt kände jag att jag inte orkade räkna till tio eller hundra och vänta tills festen flyttade till någon annanstans. Så:
Jag gick upp och ut, iklädd pyjamas T-shirt och långkalsonger, fram till vovlvojäveln (som stängde av musiken redan innan jag hunnit fram faktiskt) och slet upp framdörren. Jag skrek att
-Jag bor här! jag ska upp jävligt tidigt imorgon och om du inte sänker så blir jag galen!!! Är det ok???
-Ja (svarade tjejen i framsätet)
-BRA! Skrek jag och slängde igen dörren och gick därifrån.
Jag kände mig så bra. Som en människa med civilkurage (nåja) och mod att säga ifrån.
Att den bilen åkte därifrån och att det efter en stund kom nya bilar med bra högtalare och kissnödiga passagerare som ville ropa saker till varandra är en annan historia, liksom att jag då ringde polisen istället.
Men, tja, jag är en kärring och jag gillert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar