Pedagogens hjärta

Jag vill att personalen på dagis ska tycka om mig, att de ska tycka att jag är ordentlig och rolig och en bra förälder och en intressant person. Jag vill underlätta deras dag, se till att mina barn hämtas i tid. Att det finns ombyteskläder på hyllan (fast hon hittills aldrig behövt byta något alls) och att lämna in lappar om schema och ledigheter i god tid.

Naturligtvis för att det är snällt och bra. Men mest för att de ska tycka om I (och snart E hoppas jag). Tycker de om mig tycker de om dem. Jag är så rädd att de inte ska tycka om mina barn så mycket man kan tycka om barn i en barngrupp på ett dagis som är ens avlönade arbete.
Jag skulle lätt kunna betala mer, vara vaken en natt i veckan, springa en mil varje dag eller ha kräksjuka två gånger varje år bara de verkligen verkligen tycker om mina barn på dagis. 

Detta gav mig litet ont i magen. Nog måste det väl finnas korvören att få föda barn med en barnmorska vid sid s(l)ida och visst måste väl våra barn få bli sedda av personal som orkar, kan och vill? -Snälla!?