Farmorkaka

Vi har firat påsk med skamligt mycket mat och socker. (och så vill jag säga det där man alltid säger om varför vi egentligen firar påsk och att det var väl Jesus som dog...ellerjo...han dog och sen uppstod han...ju... och därför äter vi offerlamm och gömmer ägg och slänger påskbrev och är lediga...eller sådär). Men det var inte det jag skulle säga utan att:

Det är något speciellt med farmorar (och mormorar). Vi var hos Ts farmor idag och hur det kom sig så var jag ensam i lägenheten och skulle mata E. Och jag blev alldeles lycklig för det luktar precis som det gjorde hos min farmor; brödbak och stekos och såpa och hemtrevligt och lite för varmt och ren tvätt och barndom och mandelkubb.

Så tryggt och snällt och kan man inte sova så blir man inte rädd och ledsen, för en farmor kan man alltid väcka och då får man ett glas mjölk och en smörgås eller kanske en kaka och sedan löser en farmor korsord medan man somnar om i alla fall. Och farmorkaka. Farmorkaka är det bröd som farmorar bakar som smakar gudomligt och inte finns i någon enda receptbok.

Jag skulle ha lärt mig att baka farmorkaka när min fina farmor levde. Och jag skulle ha frågat henne viktiga saker om hennes liv, och livet och tingen. Men jag ska verkligen be att få vara med när Ts farmor bakar bröd. För jag vill lära mig. Och jag vill fråga henne viktiga saker med.