Skeva värld

På nyheterna idag förtäljs att urbaniseringen i detta land är så stor att det nu finns städer och samhällen som i princip är spökstäder. Främst i Norrland finns orter där det inom 30 år inte beräknas bo någon där.

Jag blir så ledsen. Jag är trött på att Sverige liksom består av tre städer. Och jag blir alldeles till mig av alla vackra byggnader, saker, kontor och utsikter som ingen människa använder. Och då tänker jag att vi gjort fel.

Vi (nåja, jag var då inte med och bestämde) skulle satsat på bra kommunikationer. Järnväg överallt, bussar som är nästan gratis. Då hade landsbyggden kunnat leva (och storstäderna). Då hade vi t.ex. kunnat ha kvar förlossningsavdelningar och BB:n på små orter och Ts farmor hade inte behövt ägna en hel dag åt att transportera sig från den lilla bruksorten till den större staden för ett simpelt läkarbesök och barnmorskorna hade inte behövt göra uppror och amningsfrekvensen hade kanske varit högre.

Och nu kommer samhällena att rivas. Konferensrum, sjukhus, lekparker, bostadshus och arkitektritade skolor. Som att det vore något fel på grejerna. Och samtidigt kostar en lägenhet i storstaden sanslöst mycket. Såhär.