Älskade fina lilla stad!

Nyss tog jag mig en cykeltur till jobbet för att säga hej till mina arbetskamrater och lyssna lite på bebisen. Jag blev alldeles lycklig för den här lilla sta'n är alldeles underbar att leva i.

Naturligtvis är den alldeles hopplös att leva i med ibland (och inskränkt och tröttsam och på utdöende och hopplös och ful och för liten och inavlad), men mest är den fantastisk. Kanske handlar det om att jag har nån slags identitet här (det kan man ju ha vart som helst, men det tar kanske lite tid att skaffa bara), att jag känner så många och har en relation till så många fler.

-Gomorron morskan! från stadens astronom, som till skillnad från mig cyklar åt rätt håll på den enkelriktade gatan, ser postkillen som alltid kör den där lite större postbilen göra en mindre snygg parkering och bära in nåt till  hotellet. Undrar ett ögonblick hur restaurangen jag bara ätit en gång på kommer att bli efter renoveringen och ägarbytet som den handskrivna lappen på dörren tillkännager, någon hade hört att det skulle bli franskt. Kanske blir jag en stamkund?
Byter några ord med ljusteknikern som jobbar som elektiker på vårdcentralen just nu, hon är snäll och rolig. På vägen hem cyklar jag så långsamt att jag blir omkörd av mannen i permobil som brukar lapa sol (och titta på folkmyllret gissar jag) på torget vid lunchtid, han ler skämtsamt och bränner på bortför trottoaren. Tittar upp mot farmors lägenhet men hon sover nog. Ica är mitt andra hem och idag är det V i kassan, hon ska jobba ända till stängning. En flashig volvo 740 spelar jättehög musik på Fallängsvägen.