Snö på krokusarna

Idag har jag vilat. Efter att ha lämnat I på dagis, vilket tog nästan en timme i det oplogade snövädret, så har jag bara haft det skönt. Faktiskt utan dåligt samvete. T. har gifvit mig uppdraget att påbörja packning av BB-väska (guh så dumt att det heter så - BB är ju där man ev. hamnar efter förlossningen och nån sån räknar jag då inte med att få förära. Jag ska packa patienthotellsväskan). 

Det är ett roligt uppdrag! Mest tror jag att jag fick det av T. för att jag råkade få en riktigt ordentlig sammandragning igår kväll och att T. möjligtvis kom att tänka på att det kommer en förlossning förr eller senare (senare sätter jag 100 spänn på). I vilket fall så kan jag ju påbörja projektet lite, eftersom det är så kul. 

Dock blir jag lite åh-nej-det-kommer-göra-sådär-ont-ig när jag tänker på förlossningen. Första gången var det ju som att veta att man skulle bli överkörd av något. Kanske en lastbil, kanske en cykel. Den här gången vet jag ju lite mer vad jag kan förvänta mig. En skitbra förlossning helt enkelt, men satan vad ont det gjorde.