Oskuldens tid

Eller, nää. Lathetens tid. Den egna tidens tid. Den längre tiden. Den tiden  är förbi. Och jag minns den som underbar. När man kunde sova tills man vaknade, kissa med stängd dörr, äta när man kände sig hungrig och prata i telefonen jättejättelänge. Eller när man kanske kunde fantisera om vad ens barn, om man skulle ha några, skulle heta och hur de skulle se ut och att de skulle bli så fria och egna och lyckliga eftersom man (jag, vi) var så annorlunda och fria och egna och fantastiska och roliga.
Guuuuh va härligt det var!