Hyllning till Järnskogs handel

Vi bor i ett hus som ligger på samma gata som det hus i vilket jag till stor del växt upp. Bara ett hus emellan. En psykolog skulle säkert ha något att säga om det (brukar jag forcerat haspla ur mig lite ursäktande). Men skit samma om det beror på något mer än jag är medveten om.

Alldeles nära vår gata så ligger Järnskogs Handel, mer känd som Cykelaffär'n. Jag ÄLSKAR den affären. När jag gick på lågstadiet (3:an = 9 år) så var min absolut högsta önskan och favoritfantasi att ha en vit-och-rosa-bockstyrad-Cresentcykel-26-tum-2800 kr som fanns just där, på Järnskogs handel. Jag gick in och tittade på den varje dag på väg hem från skolan. I min Sparbanken-elefantsparbössa (stor, rosa) så trillade varenda peng jag kom över ned. Det var en snäll farbror som jobbade i affären. När det fattades tusen kronor var det April och mormor och morfar (eller var det mamma och pappa??) lade till de resterande pengarna och jag fick/köpte cykeln. Jag var så lycklig för den så länge och den stod på en rosa skumgummimadrass i källaren på nätterna. Jag gick ibland ner och tittade på den.

Nu jobbar inte farbrorn där längre. Men hans dotter. Och hennes son (förstod jag igår när jag investerade i en cykelpump). De lagar punkteringar, byter däck, fyller på luft, monterar barnsitsar och berättar om vilken hjälm man ska ha. En riktig affär liksom. Den får inte lägga ned, den ska vara där. Därinne ska generationer av cykelaffärsmänniskor jobba och dit ska generationer av cykelsuktande ungar och pumpbehövande föräldrar titta in.

Så låt för fan bli att köpa en skitcykel på ett varuhus som säljer allt.