För dum

Jag har deklarerat och det var inte lätt. Jag trodde att jag skulle få tillbaka på skatten, men när jag krånglade in och deklarerade och kontrollerade och knövlade så skulle jag plötsligt betala. Naturligtvis skulle jag inte det, det var bara nån grej som jag inte fattat, men eftersom jag alltså inte fattade det så ringde jag förstås till skatteverket och satt i skitlång kö och svettades och hade ångest. Det var naturligtvis värt det, jag blev vansinnigt lättad när den lite trötte personen förklarat vad jag inte fattat.

En annan gång, när jag för första gången blev sjukskriven, alltså fick ett sjukintyg och således fick ett formulär från för-sä-kri-ngs-ka-ssan så fattade jag inte heller riktigt. Jag skulle t.ex. fylla i mitt"yrke" (barnmorska) och sedan "arbetsuppgifter". Alltså om ex. någon skriver "lärare" så vet väl folk vad en sådan gör? En barnmorska gör ju barnmorskegrejer!! Vidare skulle det skrivas varför jag inte kunde arbeta. I mitt fall blev min första sjukskrivning paradoxalt nog p.g.a. graviditetsillamående (utan dess like kan jag förtälja), men om läkaren som sjukskrivit mig skrivit att jag är sjukskriven för att jag är illamående och kräks massor, så känns det nästan förnedrande att behöva fylla i varför jag inte kan arbeta. Tror de inte på läkaren eller vill de höra min version av kräkningarna?

Det var massor av sådana luddiga frågor som skulle fyllas i på max två minimala rader och jag tyckte det var jättejättesvårt. Tänk om jag fått en stroke och förväntades fylla i sånt! Känns ju lite som att det vore lämpligt med en fyraårig universitetsutbildning i "Statliga organisationers blanketter och formulär". Missförstå mig inte, jag gillar förstås grejen som helhet, att vi betalar skatt, att vi blir sjukskrivna och får ersättning, att vi har möjlighet att vara hemma med sjuka barn och allt sånt. Men det är så svårt och så tråkigt.