Saker jag tänker på

I. Kallar mig och hennes far för "mamman" och "pappan". Förmodligen eftersom vi gärna pratar om oss och varandra i tredje person med pronomenen mamman och pappan. Nu står hon nedanför trappan och ropar på mamman som strax ska gå ner och vara en bra sådan.

För övrigt är den här mamman fortfarande sjuk och börjar misstro den där förkylningen. Igår kväll tänkte jag en del på tumörer som kan orsaka feber, men just tror jag mer på en vansinnesbakterie. Kanske skulle jag kunna utmana nån läkare på vårdcentralen i att ställa diagnos på, säg 10 patienter på tid, utan instrumet (att tolka EKG eller så skulle vara slag under bältet på mig). Jag tror lätt jag skulle fixa det!

Förresten har mamman och pappan varit tillsammans i sju år nu. Fan-tas-tiskt. Detta trodde vi nog inte en tidig gråkall morgon i Karlstad. Fast vi kanske hoppades? Jag gjorde allafall!