Game of thrones

För ett tag sen försökte T. få mig att läsa böcker han gillade (försökte inte så mycket, jag var överdrivet negativ från början) och i och med att det misslyckades så föreslog han att vi skulle ha högläsning på kvällen innan vi somnade. Det ville jag förstås eftersom jag avskyr att somna sist och förslaget i praktiken innebar att jag kunde lyssna till T.s sagor tills jag somnade.

Vi läste (T. läste, jag somnade till) sagan om ringen, och en bok som heter En sång av is och eld. Jag minns inte så mycket, kanske läste vi inte ut den. Det var galet många karaktärer och den gick fint att somna till. Nu har boken blivit en serie (HBO) och T. är glad som en kalv. Jag (som ju är en god ohustru) tittade naturligtvis på det första avsnittet vid hans sida.

Det skiter nog ni i, men det handlade om lite allt möjligt och bestod av ungefär 25% slaskiga händelser som halshuggning, vargdödad hjort, mystiska zombiedödsvarelser och mat bestående av slaktade mindre tillagade djur. Vidare 30% kungar som det är svårt att begripa vem som är kung över vad och vem och om de är snälla eller dumma, 15% bleka yppiga flickor som av olika anledningar behövde vara nakna och 30% barn som kanske var dvärgar, bastarder, transsexuella eller för nyfikna för sitt eget bästa.

Så har vi det. Och jag tror att det är det där med kungarna som T. tycker är spännande. Det andra kan det väl inte vara?