Förstår ingen hur sjuk jag är?

Nu har jag varit hos en annan snäll doktor som hade vänligheten att upplysa mig om att jag är förkyld (nähä??). Det är ju lite genant att gå till läkare som jobbar på våningen under och jag således träffar i tjänsten lite nu och då, i synnerhet när jag inte verkar vara hälften så sjuk som det känns.

När jag skulle få I. så var jag på riktigt orolig för hur det skulle bli på förlossningsavdelningen (de är ju faktiskt mina kollegor även om jag inte känner dem så väl). Jag oroade mig för att komma till förlossningen, skrikandes efter en ryggbedövning och vara öppen tja kanske en knapp centimeter. Så himla löjligt - det spelar ju ingen roll, men jag kände ändå att jag gärna skulle vilja vara lite extra bra på att föda barn. Helst lite snygg med (hur dum kan man bli? det är omöjligt att vara lite snygg om man gått upp drygt 25 kg och har skitont i magen och ägnar sig åt att föda barn). Det gick bra, jag var skitbra på att föda barn men väldigt väldigt osnygg (men hellre bra på att föda och ful när jag föder än tvärtom då). Och DÄR puttade jag bort den sista manliga läsaren tror jag!

Så nu vill jag ju vara extra bra på att vara sjuk, men bevisligen är jag urkass på att vara annat än en mes som inte klarar en förkylning särskilt snyggt.