En chailatte till ångesthjärnan därborta!

Chailatten blev sådär och jag blev ungefär så orimligt besviken som förväntat. Men jag har inte gett upp den, det kommer nog bli mitt ess i rockärmen med lite träning. -Heeej, välkomna! Maten är strax klar, vill ni ha en chailatte sålänge? -Sådär mina fina barn, då är fredagsmyset framdukat; chailatte! -Vilken varm sommardag, 35 grader! ska vi ta oss varsin chailatte?

Nu kommer ett litet stycke mindre intressant information:

Natten har varit av sämre art. I. vaknade och hojtade att vi skulle lägga på henne täcket (är man två år kan man nog det själv men...hon vill nog mest kolla att vi existerar), tända lampor och berätta sagor. Därefter började cirkusen med vem som skulle sova vart. Resultatet blev att jag och I. tog storsängen och T. tog I's utdragssäng. För mig naturligtvis en fördel i fråga om utrymme, men angående sömn; en klar nitlott.

I. kräver samtal, sagor och berättelser om världens och tingens beskaffenhet och tillfredsställs inte detta tjuter hon som en mistlur och skriker argt att hon vill inte sova. Efter ungefär en oändlighet av sov-nu-fjäsk och tålamod är den milda modern inte mild utan vansinnig och galen och torr i munnen och kissnödig för elfte gången.

Lilla I. somnar ju så småningom och då törs jag inte röra mig utan ligger där i obekväm ställning, åter kissnödig och lite ledsen för att jag inte kunde låta bli att bli arg tillslut. DÅ börjar T. snarka sådär riktigt flodhästsnarkigt och jag tänker lite att det här med chailatte kanske är en form av försvarsmekanism av hjärnan så att en blivande tvåbarnsmor inte ska tänka så mycket på hur det kommer bli att ha just fler än en liten skruttunge?