Trång kropp

Jag får inte riktigt plats i kroppen längre. Bebisen kanske är en väldigt stor bebis, kanske en fullvuxen liksom (typ det kommer ut en medelålders naken person och hojtar att den är hungrig). Jag kan inte äta ordentligt för då får lungorna inte plats och jag måste halvsitta i soffan och flämt-andas. Och jag kan inte böja mig ned för då känns det som att både lungorna och magen ska krossas, dessutom blir jag oroväckande hjärtinfarktaktig i ansiktet (blåröd) och måste vila mig efteråt. Nu är kommentarerna om att jag går som en anka befogade för jag kan inte få ihop benen på ett snyggt sätt och sova kan jag bara på sidan så axlarna blir ju helt pajade. Det är lite för lång tid kvar till födelsedag för att det ska vara mysigt att ha det såhär.

Vi var på bio och det gick skitbra! I var jätteduktig och ropade bara -Men vad händer nu!? vid några spännande tillfällen. Sen handlade vi och jag var på sådant glatt humör att I. fick med sig kylskåpsbokstäver hem från leksakshyllan. Mamman fick en liten (nåja) chokladbit och blev inte på sämre humör av det.