MEN, jag dristade mig till att slinka (läs vagga) in på ett café och ta mig en liten (läs stor) fika när jag ändå var i den lite större staden. Det fanns så mycket att välja på så det var tur att det var lite kö. Jag hade bestämt mig för att ta en creamcheesebagel och naturligtvis en kopp varm choklad med grädde och marshmallows, men när det blev min tur så kände jag att jag inte riktigt kunde motivera den där gräddmarshmallowsbomben och hörde mig själv istället välja en CHAILATTE.
Det var det bästa jag gjort sedan jag klämde ut I!! Jag förstår att jag är hopplöst efter, att alla under 83 år vid det här laget druckit och kräkts chailatte, att det är lika spännande som ett glas vatten för de flesta, men jag är fortfarande helt lyckorusig av denna fantastiska upptäckt. Det är ju för fasiken gott som tårta och choklad och grädde och smör. Jag är så lycklig och blir alldeles fnissig av vetskapen att något så fantastiskt gott existerar och att jag, förr eller senare, kommer förtära denna magiska dryck igen. Helst förr; jag ägnar denna dag åt att hitta det recept som verkar bäst och sen ska jag och T. dricka varsin (hahaha, jag ska dricka allafall 7 koppar) kopp när vi ser på Downton abbey ikväll.
Oj, tur att jag inte kollat din blogg på ett par dar, för då hade jag ju inte kunnat glufsa i mig den där (de två...) koppen med oboy å grädde. Jag menar, jag är ju inte gravid, så min kopp kändes väldigt omotiverad. Vad är lite regn liksom.
SvaraRaderaFör att vara ännu mer efter och stenålders: vad är chaillatte?!