onsdag 22 februari 2012

Ovårdad

Ibland hatar jag organisationen jag jobbar inom; skithelvetesvården!
Således följer här ur hjärtat lite irritation.


Det är såklart inte den enskilde arbetarens fel, den hatar förmodligen systemet lika mycket som jag när den sitter och väntar med sin sjuka unge. Och jag menar inte att läkaren var inkompetent, bara att den hade kanske med tyckt att de där knappa 30 sekundernas undersökning av det sovande febriga barnet inte kändes alls tillräcklig (framförallt om denne absolut och väldigt uppenbart inte på något sätt läst journal, gjorde det där och då eller ens visste varför vi var där - trots att jag råkar veta att det står på dagschemat! Där står f.ö. även vad barnet heter så man kan lista ut att det är en flicka och slippa fråga).

Nu har vi fått Kåvepenin mot öroninflammation och det är ju fint, men jag är faktiskt inte nöjd. Jag är asförbannad för att allt är så kasst. Jag må vara en idiot men jag tror faktikt att jag skulle klara att organisera den här sörjan bättre.


  • Det är inte ok att vi får vänta på läkare i ett ostädat infektionsrum; vad för äcklig jävla infektion har varit här innan oss?? 
  • Det är inte ok att behöva vänta 50 minuter på att läkare kommer till (det, då av patientens mor, städade) infektionsrummet och efter den skämsigt korta visiten ytterligare 45 minuter på provsvar och recept (provsvaren går mycket fortare, jag kunde lätt kollat dem på jobbet en trappa upp, recept på Kåvepenin är inga konstigheter för en läkare som gjort det förr). 
  • Det var inga hemligheter som skulle meddelas men det är ändå inte ok att meddela provsvar (och dos-ordination) på stående fot i väntrummet.
Stackars läkaren, jag hade inte velat ha hennes arbetsdag (eller arbete) och det är inte hennes fel, men det ÄR fel. Det är för kasst. Det är värdelöst. 

Nu måste jag även tillägga att jag verkligen inte på något sätt tycker att en privatisering av sjukvården är en lösning! Privatisering är skit tycker jag!!! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar